bibbisliv

det är inte något lätt ämne att ta in alla gånger. Inte heller att prata om.
Har du mist någon?   Jag har märkt att då något händer så kan mycket ske.

Jag miste min pappa för 25 år sedan  han hade aldrig varit sjuk.
Jo det enda som drabbade honom var gallsten flera år innan.
Han var aldrig hemma från jobbet, gick troget dit varje vardag.
Men eftersom vi även hade en bondgård så fanns det inte något
som hette ledighet eller semester. Man hade inte avbytare då.

Då han gick bort så föll många vänner bort.
Eller  jag kom underfund med att det var inte vänner
de var "kompisar", vilket är en stor skillnad för mig.
De som var mina vänner fanns kvar då, andra försvann.

1993 så fick jag en underbar lite son "Anders".
Men då vart allt mera kompliserat.
Han dog efter 3 dagar  pga att han kvävdes av maginnehåll.
Det skedde redan på BB, medans vi tog lite att äta, jag och min man.

Efter den händelsen fanns bara enstaka vänner kvar.
Mötte man människor som man kände, så bytte de till andra sidan av vägen.

1993 pratade man INTE om sådana saker, man teg ihjäl det.
Idag vet jag det finns sidor för föräldrar som mist barn.
Men jag har redan levt med mina plågoandar inom mig i 18 år.

Jag tror att efter att svåra saker händer i ens liv,
efter det så formas livet för en på ett sätt som det inte hade gjort
om inte det tragiska hade hänt. Vad känner Du inför sådana här saker?

Och NÄR kallar man någon för att denne är ens vän?
Är det skillnad på att vara vän, kompis alt "riktiga vänner" för Dig ?
Vill och vågar du skriva ?  

Kramar om .... länge ♥

Idag är en känslomässigt jobbig dag för mig.
Sov dåligt under natten så jag tog ett par
timmar på förmiddagen till sömn också.

Har varit till graven idag mitt på dagen.
Satte ljus, maschaller och 1 röd tulpan i kransen.

Vi har massor av rådjur som sparkar sönder
och äter upp allt vad blommor heter som man vill sätta.
Och framför allt tulpanerna.
Så resten av buketten har jag placerat bredvid
kortet och ljuset som brinner på pianot.

Idag skulle ♥ Anders fullt 18 år♥
Många säger att man bör glömma och gå vidare.
Fler säger att jag ska ta bort kortet på honom,
du har 2 barn som lever, lev för dem.

Men om någon försvinner ur ens liv så
kastar man väl inte undan korten, man behåller dem framme.

Släktkort och på sina föräldrar , far och morföräldrar osv.
För det var en person som betydde något.
Vad är skillnaden mer än att det är ett barn eller en vuxen?

Alla bör göra som den själv mår bäst av.

Inga sätt är fel.

Så idag blir en lugn dag, med mat och fika förstås som alla dagar.

Fast med en bukett tulpaner och ett brinnande ljus
och lite extra tankar på vad det är för dag idag.

Hur ser din dag ut?
Dela gärna med dig av den till mig...

 

Kramar ♥